Måste bara börja detta inlägg med att berätta att Sasha (som är tillsammans med Vlad) ringde mig idag och frågade ifall jag mindes vad killen som kastades ut genom fönstret hette och det kom jag såklart ihåg. Och tråkigt nog visade det sig att det var hennes gamla klasskamrat.
Nu visar det sig att killen som satt med oss på polisstationen och hävdade att han var en gammal klasskamrat till killen som kastades ut ljög. Nu blir ag seriöst rädd.
Men mest undrar jag varför jag aldrig tidigare har fört någon dagbok eller skrivit en blogg, i alla fall för mig själv. För mig händer det jämnt sådana saker som bevisar att bärlden är mindre än liten eller så har jag en magnet inbyggd i mig som drar till sig massa konstiga händelser.
Mina vänner har många gånger fått höra saker som har hänt mig som aldrig händer någon annan. Som till exempel i juni för ett år sedan, när jag var i St Petersburg med Anastasia märkte vi en rätt snygg kille på tunnelbanan, första snygga på vår resa. Vi hade lust att springa efter honom och kanske bara fråga om någrasköna ställen att gå till på kvällarna men vi hann inte. Dagen där på, när vi har varit på en restaurang, som konstigt nog betydde något för oss båda (för våra pappor hade en viss relation till den) bestämde vi oss för att bara ta en promenad hem och inte gå ut någonstans. Men taggad som jag alltid är gick vi in på en bar som jag blev tipsad om av Anna och gissa vem vi ser där? Killen så klart. Av alla 7 miljoner människor som bor i staden. Några månader senare blir vi tillsammans och Viktor hjälper mig att upptäcka St Petersburg på riktigt, genom honom lär jag känna alla mina vänner här. Jag får väl tacka för den tiden vi har jaft tillsammans.
En annan gång förra hösten när jag råkar ta med mig till flygplatsen mitt vanliga ryska pass och inte det utländska och inte kan komma hem, tar min pappa med mig på en rastaurang på en liten gata i hans område. Jag skulle ha jobbat dagen därpå, men när jag ska gå ut från restaurangen för att ringa min chef och säga att jag inte kan komma (och jag var jävligt nervös) står hon utanför! Hon skulle bara stanna til och ringa någon för hon hade tappat bort sig i St Petersburg.
Men nog om det. Idag har jag varit med Viktors mamma och sett hennes brors nyfödda son, underbart. Vi åkte hem till henne sedan och jag insåg hur mycket jag tyckte om den familjen även om jag och Viktor inte träffas längre. Både mormor och farmor var där och även Viktors styvfar. Viktor var också där och för första gången kändes det jätteskönt att bara vara vän med honom. Vi hängde även lite efter och sedan gick jag och Anna nummer 3 (mammas kompis dotter) på hiphop-teater. Det visade sig vara en danstävling och en av avdelningarna var även modern dans-perfomance som jag såg med Viktor och Julia i fbruari i år.
Efter teatern åkte jag hem till Julia och hennes kille. På hennes gata stötte jag på Olga som bor och pluggar i Uppsala och som jag träffade på Debaser tidigare i år. Världen är liten.
Jag och Julia gick och tog en kaffe vid elva-tiden och vi hann tyvärr bara vara med varandra i en timme innan jag skulle ta sista tåget, men det var den meste intensiva och intressanta timmen jag har upplevt under senaste tiden. Men detaljerna av våra samtal måste först bearbetas i mitt huvud innan de kommer ut.
Nu sitter jag och käkar körsbär och ska lyssna på lite Arvika-musik nu för om 13 dagar åker jag och Nadja dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar